Det har under de senaste 10 åren genomförts en rad projekt där oförstörande provning (OFP) av betong har ingått. Det kan förmodas att resultaten i de olika projekten är snarlika. Innan fortsatta projekt inom området initieras utförs här en genomgång av de projektrapporter som branschen har tillgång till. Läsaren måste vara medveten om att OFP generellt är ett svagt utvecklat område i Sverige och att det pågår intensiv verksamhet utomlands avseende utveckling av OFP med inriktning mot bl a betongproblematiken. Insikten om att OFP är ekonomiskt nödvändig om vi skall kunna underhålla åldrande betongkonstruktioner har knappt fått fotfäste hos oss. Någon möjlighet att göra konstruktionsberäkningar med en generellt nedsatt hållfasthet i betongen synes inte finnas, då man t ex funnit en 100-procentig spridning i tryckhållfasthetsvärden på kärnor uttagna ur finska reaktorinneslutningar. I stället är det lokala fel eller förändringar man måste räkna med och för att inhämta denna information är det svårt att se andra möjligheter än att använda OFP-metoder. Tillståndskontroll innebär att man i ett utvalt område, vid ett valt tillfälle på tidslinjen, tillämpar olika tekniker, t ex OFP, för att skaffa sig tillräcklig information för att kunna göra en bedömning av konstruktionsdetaljens funktion relativt ursprunglig design. Övervakning innebär däremot att man observerar kontinuerligt längs tidslinjen och alltså kan observera händelser. Genom att införa kontinuerlig övervakning höjs säkerhetsnivån och då bör man kunna tillåta reducerade säkerhetsfaktorer eller variationsbredd i antagna parametrar. De tidsserier som därvid skapas är av mycket stort värde för kommande generationers möjligheter att bedöma åldrande konstruktioner.
Syftet med den föreliggande rapporten är att ge rekommendationer om vilka OFP-metoder som har störst värde att gå vidare med vad avser praktisk användning och utveckling, under förutsättning att metoderna skall ge tillförlitliga indata till konstruktionsberäkningar, vilka syftar till att förlänga drifttiden för kärnkraftverken. Utöver att fastställa konstruktionens överenstämmelse med ursprungsritningarna (geometrin), tillkommer då att bedöma betongens lokala hållfasthet, sprickighet, armeringskorrosion, spjälkning/delaminering och kraftförluster i spännkablar genom krypning och reduktion av tvärsnitt orsakad av korrosion.
Det är tydligt att man då i praktisk användning behöver en hel arsenal med metoder, i huvudsak de som redan tillämpats i genomgågna rapporter:Radar (Konstruktionens geometri), Stående vågor (Konstruktionens geometri), Högenergiröntgen (Konstruktionens geometri, Hålrum, Spännkablar), Ytvågsseismik (Konstruktionens geometri, Hållfasthet), Skjuvvågsreflektion (Konstruk-tionens geometri, Hålrum), Täckskiktmätare (Konstruktionens geometri), Refraktionsseismik (Hållfasthet), Galvanostatik (Korrosion) och Frekvensrespons (Spjälkning/delaminering. Det är emellertid bara de metoder som baseras på seismiska vågutbredningsfenomen som har en fysikalisk grund som kopplar resultaten till hållfasthetsparametrar. Därför och i vissa fall på grund av lovande inledande resultat, rekommenderas att utveckling av följande seismiska metoder genomförs: Skjuvvågsreflektion (Konstruktionens geometri, Hålrum), Kontaktlösa ytvågsmätningar (Hållfasthet), Detektor för olinjäritet (Sprickor, även mikro-), Impedansmätning (Spjälkning/delaminering) och Spännkablar som vågledare (Spännkablar).
För övervakning rekommenderas undersökningar avseende Akustisk emission, Seismiska nätverk och Modanalys.