Bränsleceller möjliggör en effektiv omvandling av bränsle till el och värme med låga emissioner. Används vätgas som bränsle avges enbart vatten.
För större stationära system används oftast naturgas eller biogas som bränsle för bränslecellerna. Detta kräver oftast någon form av förbehandling av bränslet, t.ex. reformering till en vätgasrik gasblandning. För små stationära anläggningar används också vätgas eller metanol som bränsle.
Det finns många typer av bränsleceller. De främsta är:
· Polymer Exchange Membrane Fuel Cell, PEMFC
· Direct Methanol Fuel Cell, DMFC
· Alkaline Fuel Cell, AFC
· Phosphor Acid Fuel Cell, PAFC
· Solid Oxide Fuel Cell, SOFC
· Molten Carbonate Fuel Cell, MCFC
Under en lång tidsperiod var PAFC-tekniken den ledande bränslecellstekniken. Utvecklingen av tekniken var intensiv under 70-, 80- och 90-talen. På senare år har såväl utveckling som försäljning av PAFC avtagit till förmån för andra tekniker. Rapporten ger underlag för en egen bedömning av om detta är klokt eller inte.
Jämfört med den främsta konkurrenttekniken MCFC är PAFC:
• Obetydligt dyrare
• Har några procents lägre verkningsgrad
• Är ungefär lika skrymmande
• Har längre livslängd och lägre avskrivningskostnad
• Är tillförlitligare och mer beprövat
PAFC och MCFC är en mer mogna tekniker än SOFC, men den senare kan ha framtidspotential.
För de flesta applikationer finns det bättre bränslecellstekniker att välja än PAFC. Då PAFC dock har den bästa livslängden och tillförlitligheten, så finns det ett antal applikationer där tekniken kan vara ett klokt val t.ex:
· Backup-energi för t.ex. sjukhus eller datacentraler
· Tillvaratagande av biogas, som av användaren betraktas som gratis
· Kraftvärmeproduktion i fartyg